Vi är inte såna som i slutet får varann
Nu har jag en sån här sen nattlig funderar-stund.
Varför finns det vissa som man aldrig kommer släppa?
Det spelar ingen roll vem man möter eller vad man sysselsätter sig med. Dom kommer alltid finnas i bakhuvudet.
Kan nån tala om för mig hur man blir av med spöket?
Hur går man vidare?
För jag tror inte man kan det förräns man har gjort sig av med spöket. Inte helt iallafall.
Och vad är kärlek egentligen? Det är för abstrakt, jag förstår inte.
Ändå förstår jag allt.
Kommentarer
Trackback
