Maddich

Nu tänker jag alldeles för mycket igen, så att jag inte kan sova.
Ibland önskar jag att man bara kunde sluta grubbla över saker, sluta tänka.
Det brukar kunna gå att koppla bort hjärnan till vardags, inte ta tag i problemen.
Men på natten slår de tillbaka mot en, med full kraft.

Jag vill fly, långt,långt bort...

Jag undrar vart åren tog vägen? Nyss var jag 16, ung och oskyldig, sen blev jag 19, tog studenten och hade hela livet framför mig med massor av planer! Nu står jag här, plötsligt 22 och inser att inget gick som jag hade tänkt mig. Det känns som att jag hela tiden tänker att "jag hinner" men åren tickar på, tiden rinner ut.
Min fasa är att vakna upp när jag är 35 och inse att halva livet försvunnit, utan att jag ens levt det.