Sliten emotjej med hjärtesorg
Tortyr. Det är vad jag går igenom just nu. Pendlar mellan ilska och sorg. Igår gick "All by myself" på repeat, idag har det varit "Die motherfucker die". Ilskan känns ganska bra, det är så mkt lättare att vara arg.
Men så ska man sova och då känns det som om hela huvudet håller på att sprängas i tankar. Varför ska det som är bäst för en vara det som gör allra mest ont? Den enkla vägen är aldrig den rätta vägen. Känner mig manglad, ut och in. Vet varken fram eller bak. Jag har fysiskt ont i kroppen, har sovit två timmar men är endå klarvaken.
Man tror ju att man är orörbar, att man inte bryr sig egentligen. Att man kan vara likgiltig. Det går inte när man väl kommer till kritan. Hur mycket man än försöker lura sig själv så kommer sanningen ifatt en. Tillslut.
Kommentarer
Trackback
